Vätternrundan 2017

Så var det dags att ställa sig på en startlinje igen - den här gången ytterligare en Vätternrunda. Jag var anmäld med en starttid tidigare än någonsin, 20:16, vilket innebar att jag för första gången skulle köra i stort sett hela rundan nattetid. Lysen, reflexer och annat jox påmonterat och fram till starten på de fortfarande ganska blöta vägarna. Men regnet hade åtminstone upphört och prognosen antydde uppehåll, svag vind och på lördagen sol och varmt!

Efter några kilometer uppvärmning hakade jag på en grupp i lagom fart (30-35) och rullade på, för att sedan haka på en ännu något snabbare formation. Det gick nu i en fart som skulle innebära en sluttid på en bra bit under tio timmar. Höll ihop det hela fram till backarna efter Gränna, där jag inte klarade att hänga på uppför längre och fick släppa på precis samma ställe där jag fick släppa förra året. Rullade något stukad in i depån i Ölmstad för en kopp kaffe. 
Därefter fortsatte färden i varierande konstellationer men med den gemensamma nämnaren att varken tempo och beteende kändes speciellt bra. Släppte och körde därför själv efter Jönköping och hakade på lite grupper här och där, kaffestopp i Fagerhult, och solokörning igen efter det till Hjo.

 Hjo. Innan dimman tog bort all utsikt till fin utsikt.

Hjo. Innan dimman tog bort all utsikt till fin utsikt.

Slängde i mig en snabb lasagnebit och körde ut ut staden, men upptäckte att cykeldatorn tappat kontakten med både wattmätare och pulsband och enbart visade GPS-fart. Stannade och startade om den, men den fick fortfarande inte kontakt med sensorerna. Fortsatte utan och fick till slut igång prylarna igen så jag slapp köra 13 mil utan att ens se min puls.
Vid det här laget hade jag fått cyklister bakom mig som jag nu drog runt på. I korsningen där väg 195 övergår i riksväg 49 mot Karlsborg körde det gänget om mig, tackade för hjälpen och erbjöd mig att hänga på vilket jag gjorde. De skulle dock inte stanna i Karlsborg men det valde jag att göra eftersom jag behövde mer kaffe. Här bestämde jag mig för att hänga på ett annat gäng ut och de hade inget mot att jag var med i deras grupp - bara att komma in i turordningen och hjälpa till att dra!
Det gick bra och vi körde fint fram till Hammarsundet, jag började visserligen känna mig trött (inte minst pga ett litet missöde i Boviken där jag höll på att missa gruppen pga pedalproblem - fick bränna mycket krut på att komma ikapp) men det fungerade hyfsat. Synd bara att det var dimma och dålig sikt. Jag lyckades även få några tunga dragningar uppför vilket gjorde att jag fick gräva djupt i reserverna.

På sedvanligt manér skippade vi Medevi. Näst sista milen är alltid sjukt lång. Jag tror arrangörerna mätt fel. Men sedan kom skylten som visar "10 km kvar" och då var det bara att köra...men bensinlampan visade ilsket rött. Hade slut på energi att få fram ur ramväskan, och inget i ryggfickorna. Sista kilometern trodde jag att jag skulle svimma, frös och tappade kraften mer och mer. Men i mål kom vi, och min tid slutade på godkända 11:32. 

 Så här glad kan man vara när man gått i mål med en trevlig grupp!

Så här glad kan man vara när man gått i mål med en trevlig grupp!

Gruppfoto, och lite eftersnack och mat innan jag fick vänta på transport och därtill hörande väska med rena kläder att byta till efter en skön dusch. Frös ordentligt, och försökte få upp lite värme genom att dricka kaffe och få i mig energi.

Den här rundans lärdom blir naturligtvis att stoppa ner en gel eller motsvarande att ha i situationer liknande den ovan. Hade jag tryckt en sådan fem kilometer från mål hade jag sluppit gå i mål likblek och svimfärdig, och kanske sluppit frysa som en hund. Begreppet "köra ner sig i källaren" stämde rätt bra på mig där och då!

Nu i skrivande stund efter en natts sömn och ordentligt med mat känns kroppen nästan oförskämt bra!